På kvällen berättade Sofia om en tjej som va ett år äldre ( 18 år) än henne som hade dött i en bilolycka nyligen. Hon har träffat henne några ggr på fester och de har haft bloggkontakt. När Sofia berättade om olyckan och vi läste mer om det i artikeln i Arbetarbladet så blir jag så ledsen och matt.

Varför går vissa människor bort tidigt och inte få leva klart?!

Sofia säger -varför händer inte det där mig...jag som är så slarvig och ser mig knappt för när jag cyklar över vägar och tittar inte om det kommer bilar, säger hon.

Mitt hjärta hoppar till och tänker att men gud borde vi inte vara mer rädd om stunderna varje dag och INTE ta varandra för givet jämt.

Jag säger högt och tydligt! -men efter det här MÅSTE du börja se dig för mer!

Men när hon läser upp artikeln från tidningen så hade hon inte varit oförsiktig alls, mer än att hon hade gått efter vägrenen och det var lite skymning.
Men hallå hur nära körde denna traktor henne och varför hann hon inte hoppa undan??
Det va halt på vägbanan och hon gick där helt oförstående om att hon skulle bli påkörd för det måste ha hänt inom en sekund eller två.
Hon dog inte omedelbart utan på sjukhuset.

Alltså spelar det ingen roll om man är försiktig själv, när det är andra som gör misstagen.

Vi fortsatte diskussionen och Sofia säger -jag skulle ta livet av mig om det hände dig något säger hon och jag kommenterar med -nej det skulle du inte för du har syskon och en pappa som älskar dig och finns i livet och vill ha dig kvar. Sofia säger: -jag skulle sörja i minst 20 år eller hela livet och har svårt för att göra ngt i huvudtaget.

Så idag skänker jag en tanke till hennes mamma som överlevde olyckan och blev vittne som måste gå vidare efter det här.

Hur gör man för att gå vidare?!

Sina barn är sitt allt och som förälder ska man dö före barnen. Så är det bara!

Varför??

Vila i frid Natalie fast jag inte kände dig

Om ni vill läsa om olyckan så finns det en artikel

http://arbetarbladet.se/nyheter/alvkarleby/1.1365128