Laddade

Mor & dotter väldigt stolta


Nu har helgen gått med ett rasande tempo igen.
Det blev tyvärr ingen loppis på lördan för jag ville inte åka själv till Sthlm

Men på söndag så blev det en sväng till hufvudstaden för att vara med i tjejmilen.
Hade en ganska soft inställning till loppet och tänkte vi skulle promenera runt alltihopa,
men så blev det icke. Sofia och jag lunkade på i lugnt tempo i början för det gick inte att
springa så fort för det var så mycket tjejer som var med. 26000 tjejer hade anmält sig det här året.
För mig var det första gången jag var med och det här va min juklapp 2008! En upplevelse.
Det var precis det de va en UPPLEVELSE!
Loppet började vid gärdet och fortsatte runt Djurgården som är så vackert. Både jag och Sofia
hade superlativ när vi såg alla vackra husen där. WOW wow vilka vackra hus. Jag bara skrek ut
till en farbror som stod där -Vilket vacker hus du har! hihi

Min uppladdning innan va en dålig frukost men sen köpte jag banan, vitaminkakor, drack sportdryck
så jag fick en energikick.
Hade sån adrenalikick i kroppen innan starten och när vi blev uppvärmda till "Sats" och bra musik som spelade.

Vi kom överens att vi skulle försöka springa och inte promenera runt. Det var bara vid vätskekontrollen som vi saktade ner och drack några klunkar och sen joggade vi på.

Efter vägen spelades det musik och det stod hejarklackar som skrek som gjorde att jag orkade springa på. Kändes som det var bara för min skull de hejade :)

När jag började bli trött då var det Sofia som var haren och då var det bara att kämpa på. Sen var tvärtom när hon blev trött då skrek jag på henne -KOM IGEN

När det var 2 km kvar delades dextrosol ut och det var verkligen lägligt, för just då började jag känna mig jättetrött!

Blev fruktansvärt torr i halsen men jag fick ny energi. Jag började t o m öka farten och kände att nu ska jag slå 80 min som var högsta tiden i vår grupp.

Jag började skrika en ramsa när jag sprang om tjejerna. -KOM IGEN TJEJER NU KÖR VI... RÖR PÅ RUMPAN SÅ DEN GUNGAR ORDENTLIGT!

När det var 1 km kvar och jag hade dragit upp tempo ytterligare började tröttheten komma in. Sofia började få håll och kände i ryggen, så då tänkte jag att nu måste jag få upp hennes humör att nu är det inte långt kvar.

Sista vätskekontrollen skriker de ut att de är bara 70 m kvar och då sätter jag in spurten ordentligt, för jag vill verkligen springa så fort jag kan in i målet.

Jag känner att jag är röd som en kräfta i ansiktet och jag verkligen kutar in som om jag tävlade mot någon. 

Efter målgången fick jag en medalj runt halsen och kände mig oerhört duktig! Sofia kommer strax efter och är oxå alldeles slut.

Tiden som blev 75 min på en mil är så jäkla bra med tanke på att vi har knappt tränat ngt inför det här.

Thomas skulle filma när vi kommer in och just då tittade han ner på Elias så han missade min målgång för andra gången! Första gången va på Maja gräddnos loppet.

Nu ska vi satsa på nästa lopp som är om ett par veckor i Sigtuna.

Here we come!